Köpguide: opal – så vet du vad du köper

Innan vi pratar behandling är det värt att känna till de vanligaste typerna, för de beter sig olika:

Australisk opal är tät och stabil. Den bryts framför allt i Australien, som länge varit världens främsta källa till ädelopal, och finns bland annat som vit opal, den sällsynta och dyrbara svarta opalen, och boulderopal. Den suger inte upp vätska och är därför mindre känslig och mer sällan behandlad.

Etiopisk opal (framför allt från Welo-provinsen) är ofta hydrofan – porös nog att kunna suga upp vätska och tillfälligt ändra utseende. Den är prisvärd och vacker, men just porositeten gör den ovanligt lätt att behandla.

Mexikansk eldopal har en varm, orange till röd kroppsfärg och är ofta genomskinlig. Den facetteras ibland som en vanlig ädelsten och säljs ofta obehandlad.

En viktig sak att veta: all opal innehåller vatten som en naturlig del av sin struktur. Men bara vissa opaler, som den etiopiska, är hydrofana och kan suga upp vätska utifrån. Det är den egenskapen som avgör hur känslig och hur lättbehandlad en opal är.

Så här ser de vanligaste behandlingarna ut. De förekommer särskilt på porös opal (som etiopisk), men bör alltid kontrolleras oavsett typ:

• Rök- och sockerbehandling – opalen dränks in med socker och kolas sedan med syra, så att svarta kolpartiklar bildas inuti. Resultatet är en mörk, nästan svart bakgrund som får färgspelet att lysa. Det är ett sätt att få billig, ljus opal att likna dyrbar svart opal.
• Färgning – eftersom hydrofan opal suger upp färg kan den färgas i klara toner (blått, lila, rött) som inte förekommer naturligt i den styrkan.
• Impregnering – opalen fylls med olja, vax eller plast för att dölja sprickor och ge en jämnare yta och lyster.
• Dubbletter och tripletter – en tunn opalskiva limmas på en mörk botten, och täcks ibland av en skyddande kupol av kvarts eller glas. Det ser ut som massiv opal men innehåller väldigt lite verklig opal.
• Syntetisk opal – helt labbtillverkad opal förekommer också, och ska inte förväxlas med naturlig sten.

Du behöver inget labb för att bli mer uppmärksam. Titta efter det här:

• En misstänkt jämn, mörk bakgrund. Naturligt svart opal är sällsynt och dyr. En billig ”svart” opal med perfekt jämn mörk botten kan vara rök- och sockerbehandlad.
• Onaturligt klara, starka färger. Om det klarblå eller lila ser ut som karamellfärg snarare än ett naturligt färgspel – var vaksam på färgning.
• Färg som samlas i sprickor. Under förstoring (till exempel med en juvelerarlupp) kan färgämne synas ansamlat i små sprickor eller längs kanter.
• Sidan och kanten på stenen. På en dubblett eller triplett kan du ofta se en rak skarv där opalskivan möter bottenskiktet.
• Hydrofan-beteendet (var försiktig). Äkta hydrofan opal kan tillfälligt bli genomskinlig och tappa sitt färgspel om den kommer i kontakt med vatten, för att sedan återgå när den torkar. Det är en naturlig egenskap – men just därför bör hydrofan opal aldrig blötläggas, och ett smycke bör skyddas mot vatten och kemikalier. Tät opal, som australisk, reagerar inte så.
• Priset. Om en ”svart opal” eller en intensivt färgstark opal kostar mycket lite – fråga varför. Riktigt fina, obehandlade opaler är sällsynta och prissätts därefter.

Kom ihåg: behandling är inte olagligt eller ”fusk” i sig – det är helt vedertaget i branschen. Det som spelar roll är att det redovisas, så att pris och förväntningar stämmer överens.

En seriös säljare svarar gärna på det här:

• Är opalen naturlig eller behandlad – och i så fall hur (rökt, färgad, impregnerad)?
• Är det en massiv opal, eller en dubblett eller triplett?
• Vilken typ är det – till exempel hydrofan etiopisk opal, eller tätare australisk opal?
• Var kommer den ifrån?
• Finns det något intyg eller någon dokumentation?

Får du inga tydliga svar – avvakta. Ärlighet om behandling är ett tecken på en säljare som är trygg med det den säljer.