Foto: "Precious opal (Tertiary; Ethiopia) 7" av James St. John, CC BY 2.0 background removed
Opal
Opal är en vattenhaltig form av kiseldioxid (SiO₂·nH₂O) och är, till skillnad från kvarts, icke-kristallin – den räknas som ett mineraloid. Opal innehåller vatten, ofta mellan 3 och 21 procent. Ädelopal visar ett spektakulärt färgspel (opalescens) där blixtar av regnbågsfärger rör sig i stenen; effekten uppstår när ljus bryts mellan mikroskopiska, regelbundet packade kiselkulor. Vanlig opal saknar detta färgspel. Med hårdhet 5,5–6,5 är opal relativt mjuk och känslig, och vissa typer kan spricka (craze) om de torkar ut.
Historia
Namnet opal härstammar troligen från sanskritordet *upala*, "sten", via grekiska och latin. Opal har uppskattats sedan antiken; romarna värderade den högt bland ädelstenar. Historiskt kom mycket opal från fyndigheter i dagens Slovakien och Ungern. Från slutet av 1800-talet blev Australien den dominerande källan till ädelopal, och sedan omkring 2008 har Etiopien (Welo-provinsen) blivit en stor och viktig producent, vilket gjort opal mer tillgänglig.
Geologi & förekomst
Opal bildas nära markytan när kiselrikt vatten avdunstar och avsätter kiseldioxid i sprickor och håligheter, ofta i sedimentär bergart eller vulkaniskt material. Australien står för större delen av världens ädelopal (bland annat svart opal från Lightning Ridge och vit opal från Coober Pedy) och ger tät, stabil opal. Andra viktiga källor är Etiopien (Welo), Mexiko (eldopal, ofta orangeröd) och Brasilien. En viktig skillnad: all opal innehåller kemiskt bundet vatten som en del av sin struktur, men bara vissa opaler är *hydrofana* – det vill säga porösa nog att kunna suga upp vatten utifrån och tillfälligt ändra utseende (bli genomskinliga och tappa färgspel tills de torkar). Detta gäller framför allt etiopisk Welo-opal; australisk opal är i regel inte hydrofan. Den hydrofana, porösa naturen är också det som gör etiopisk opal särskilt mottaglig för färgning och behandling.
Hårdhet (Mohs)
5,5–6,5
Vanliga behandlingar
Det här är ett av de viktigaste behandlings-områdena av alla stenar, och något vi lägger stor vikt vid. Opal behandlas på flera sätt: **rök- och sockerbehandling** (stenen impregneras med socker och kolas med syra så att den mörknar) används för att få ljus etiopisk opal att likna dyrbar svart opal. **Färgning** förekommer, särskilt på porös, hydrofan etiopisk opal, som lätt tar upp färgämnen. **Impregnering** med olja, vax eller plast används för att dölja sprickor och förbättra utseendet. Dessutom säljs **dubbletter och tripletter** – tunna opalskivor limmade på en mörk botten (och ibland med en täckande kupol av kvarts eller glas) – som ser ut som massiv opal men innehåller mycket lite opal. Slutligen finns **syntetisk opal** (labbtillverkad) på marknaden. Naturlig, obehandlad ädelopal och mexikansk eldopal är ofta obehandlade. Vi anger alltid om en opal är naturlig, behandlad, en dubblett/triplett eller syntetisk, samt dess ursprung.