By Rob Lavinsky, iRocks.com – CC-BY-SA-3.0, CC BY-SA 3.0,
Akvamarin
Akvamarin är den blå till blågröna varieteten av mineralet beryll (ett beryllium-aluminiumsilikat) – samma mineralfamilj som smaragd. Den klara, havsblå färgen kommer från spår av järn. Med hårdhet 7,5–8 på Mohs skala är akvamarin hård och tålig, vilket gör den utmärkt för smycken. De finaste stenarna är mycket klara med en ren, ljust blå ton, och akvamarin bildar ofta stora, sexsidiga, genomskinliga kristaller.
Historia
Namnet akvamarin kommer från latinets *aqua marina*, "havsvatten", efter den blå färgen. Stenen värderades i antiken; romarna skar den till intaglior och smycken, och den har använts i smycken i många kulturer sedan dess. Historiskt förknippades akvamarin ofta med havet och sjöfart. Under 1900-talet blev stora, klarblå akvamariner populära i finsmycken, och den räknas idag till de klassiska ädelstenarna.
Geologi & förekomst
Akvamarin bildas i graniter och pegmatiter, där beryllium finns tillgängligt. Den överlägset viktigaste källan är Brasilien (särskilt Minas Gerais), med ytterligare betydande fyndigheter i Pakistan, Nigeria, Madagaskar, Moçambique och Ryssland. Kvaliteten avgörs av färgens djup och renhet samt stenens klarhet.
Hårdhet (Mohs)
7,5–8
Vanliga behandlingar
Det här är värt att veta: en mycket stor del av all akvamarin på marknaden är **värmebehandlad**. Naturlig beryll har ofta en grönaktig eller gulaktig ton, och genom mild uppvärmning avlägsnas det gröna så att en renare, blå färg framträder. Behandlingen är stabil, vedertagen och svår att upptäcka, men den bör redovisas. Obehandlad akvamarin med naturligt ren blå färg är mer sällsynt och eftertraktad. Vi anger alltid om en sten är naturlig eller värmebehandlad, samt dess ursprung.